Avsparkstiden blev något senare än planerat då ett smärre
trafikkaos bidrog till att såväl spelare, domare och publik hade svårt att hinna
till
Yttern i tid. När matchen väl
inleddes så var det
IK Zenith som
började starkast och satte rejäl fart i omställningar och på kanterna. Det
resulterade i ett ledningsmål för deras del som inte kändes helt ologiskt och
det kom till efter lite kaos på en hörna.
Efter den dråpliga starten började man sakta se små framsteg
ute på planen där flera spelare tog ansvar för att ta oss tillbaka på rätt nivå.
Bland annat var det Lisa Karlsson som
bidrog med aggressivitet, Elin Anderberg
som slet fram stora ytor
centralt och Matilda Cederberg med
sin påhittighet varenda gång bollen spelades ut till henne.
Anledningen att det beskrivs som små steg är att i
jämförelse med Emma Åkerströms sätt
att leka motorväg från högerbacken kan vilken trestegshoppare som helst gå och
gömma sig. Vid vårt kvitteringsmål var det just en sådan åktur som föranledde det
hela då hon kunde stötbryta en passning och sätta fart längs sidlinjen. En
planhalva senare spelade hon in bollen till Matilda som tyckte ha fyllt strumpan
med lika delar is och bomull för avslutet på första tillslaget var av högsta
klass.
Kvitteringsmålet var inprickat med halvtimmen spelad och vi
började visa upp ett härligt självförtroende i anfallsspelet där flera spelare var
inblandade och vi lyckades emellanåt med ett par anfall med både bredd och fart
som höll hög klass. Inte minst vid vårt andra mål där en spelvändning högt upp
i banan tryckte ner motståndarlaget och gav Julia Cederberg yta att spela framför straffområdet. Hon tackade
för det genom att bjuda publiken på en vändning som lurade allt och alla innan
hon spelade bollen vidare till Alice
Åkerström som vid det här laget var så sopren framför mål att hon nästan
måste ha känt en släng av ensamhet. En känsla som snabbt skulle försvinna efter
att hon skickade in bollen i nät och firade målet tillsammans med sina lagkamrater.
En stark upphämtning såg oss vända på underläget under den
första halvleken och till matchens andra halva fanns förhoppningar om att ta
över matchen än mer, men IK Zenith ville annat. De stod för en bra insats och
fick oss att backa tillbaka under perioder för att inte bjuda på ytor. Därför kändes
det sällan farligt när en stabilt spelande Mimmi
Carlsbogård prövades i målet.
När tröttheten började göra sig påmind så råddes det bot på
i form av fina inhopp från i tur och ordning Annie Andersson, Emma Nilsson och Wilma Axelsson som fick oss att orka hela vägen. Något som hjälpte
till ytterligare på den fronten var när nyss nämnde Emma satte av i en löpning
med boll längs högerkanten och spelade in till Alice som placerade in den berömda
spiken i kistan i den åttioandra minuten. På bänken firades det med brinnande high
fives samtidigt som Alice firade med kramp.
När slutsignalen ljöd så överröstades den nästan av utandningen
som gjordes för det här var en tuff match mot ett bra motståndarlag och en
seger som vi verkligen behövde göra oss förtjänta av, och det gjorde vi. Ett gäng
anfall av hög kvalitet, ett klokt försvarsspel och ett sätt att slita för- och
stötta varandra var beståndsdelarna som gjorde det möjligt.
Vi tackar alla närvarande för en fin kväll, och riktar
ett extra tack till
bollflickorna i F08
som utöver att de skötte sitt uppdrag på bästa sätt även hejade fram laget på
ett helt fantastiskt vis. När midsommarhelgen passerat så är det åter dags att
ta sig till Yttern på tisdagen om man vill se oss spela boll när
Bullarens Goif kommer på besök då
serien vänder.
Varmt välkomna!