Det började som sagt mycket muntert då vi direkt i
inledningen sågade oss fram med ett fint anfall där
Frida Nilsson serverade en boll i steget på sin djupledslöpande
innermittfältskollega
Elin Anderberg.
Hon tog med sig både fart och boll genom backlinjen och öga mot öga med
målvakten kunde hon behärskat rulla bollen i mål. En så kallad kalasstart!
Alla vill ta ledningen tidigt men samtidigt är det också en
bra bortförklaring när man ska göra ett försök till att förstå varför spelet
inte riktigt ville sätta sig därefter. Bitvis hittade vi anfall med fart och
fantasi men det var sällan som känslan infann sig av grepp och kontroll kring matchbilden.
Motståndarnas mer direkta spel var säkerligen också en bidragande faktor till
detta. Lägen skapades ändå för flera mål men kanske tyckte målburen att vi
varit alldeles för framfusiga i inledningen då gästfriheten sedermera var som
bortblåst, och avsluten fick istället vika av vid sidan om stolparna.
Istället rasslade det till åt andra hållet då Herrestads AIF hittade runt på
högerkanten och därifrån kunde deras ytter skära in i banan och pilla in ett
avslut vid den närmaste stolpen. Utöver att det innebär en kvittering så
resulterade det också i att laget samlade ihop sig för att försöka hitta ett
sätt att få grepp om tillställningen, men den bästa medicinen skulle
halvtidspausen ändå visa sig vara.
Till den andra halvleken vreds spelet upp på en rad parametrar.
Passningsspelet var snabbare, bättre och med en klart tydligare riktning. Vi lyckades
involvera våra forwards som ständigt hade mittfältare svärmandes i löpningar
runtomkring och det möjliggjorde massvis av spännande kombinationer i vår väg
fram mot mål. Kombinera mera, som man säger.
En annan viktig nyckel (nycklar är i regel viktiga) var
försvarsspelet som utfördes med stor tydlighet och intensitet, vilket ledde till
bollvinster högt upp i planen alternativt att vår backlinje kunde vinna boll rättvända
och starta anfall på anfall.
En sådan matchbild möjliggjorde för Julia Cederberg att spela nära mål och då är mål vad som händer. Hennes
tre strutar hade inneburit ett äkta hattrick om inte Frida Nilsson varit ofin nog att sticka emellan med en balja också.
Samtliga spelare involverades i anfallsspelet men när det
kom till assistpoäng så var det Åkerström
för hela slanten i andra halvlek. Alice
spelade fram till dem tre första, och Emma
till dem återstående två. Det sista var rentav Emma till Alice då den sistnämnda
vände runt efter ett inkast från den förstnämnda innan hon skickade iväg någon
sorts halvvolley i nät för att kröna en briljant insats. Vanligtvis är vi som
står vid sidan av superproffs som kan se precis var varje passning ska gå (eller
borde ta vägen), men denna gång var det lika delar förvåning som förundran när
Alice smällde igenom smörpass på smörpass till sina lagkamrater.
Matchen tog så småningom om slut och den slutade 6-1 i vår
favör. Vi tar framförallt med oss en andra halvlek som var oerhört trivsam
samtidigt som det konstateras att inte ens om vi hade satt varenda målchans
denna match så hade det varit tillräckligt för att mäta sig med antalet myggbett
som inkasserades under samma tidsperiod. Vi har dock en till träning där vi får
ingjuta nytt blod i trupperna innan det på lördag är dags att ta emot serieledaren
Trollhättans FK hemma på Yttern. Det är också sista hemmamatchen
för den här gången så därför hoppas vi på att få uppleva den tillsammans med så
många av er som möjligt. Varmt välkomna!