Finalen utspelade sig på Hisingen och Bravida Arena dit de bägge finallagen hade kvalificerat sig efter föregående helgs slutspel. Två lag med ambitioner att placera sig i toppen av tabellen, men där Qviding FIF håller till i division 1 och vi i division 2. På läktaren återfanns en mycket fin YIS-klack, komplett med flagga och alltihop. Dock inga raketer. Värt att notera dock är att trots att vi höll till på vad som vanligtvis är BK Häckens hemmaplan så var det en engagerad öisare som hördes allra bäst från läktarplats.
VI hade möjligheten att få påbörja matchen i ledning men vår bonusstraff resulterade inte i något mål. Istället började matchen med ställningen 0-0, en inte helt ovan situation trots allt. Våra vinröda motståndare la beslag om bollen och försökte få igång sitt anfallsspel. Vi lyckades dock ofta med att hålla dem i ytterzonerna och därifrån kändes inte lika nervöst. Mimmi Carlsbogård plockade ner alla inlägg som närmade sig vårt mål och övriga farligheter lyckades vi ofta vara i vägen för. Elin Anderberg blockade ett skott på ett sådant sätt som vissa fotbollsentusiaster (mig själv inräknat) nästan firar som om det vore mål.
Vårt offensiva spel ägnades mestadels åt omställningar och där var vi inte helt oävna. Alice Åkerström var briljant i att få fast bollen och göra mycket av lite, och runt henne la både Emma Nilsson och junioren Vilma Östlund ner ett kopiöst arbete för att kunna hota framåt och städa bakåt.
Lisa Karlsson och Freja Johansson bildade mittbackspar och balanserade perfekt mellan att vara tokaggressiva men ändå ack så kloka. De gånger som Qviding hittade hela vägen in till dem så var det ofta efter mycket fint spel och då krävdes det något extra för att avvärja, och det fick också se flera gånger om.
När halvtidssignalen närmade sig kände vi att en matchbilden var ganska trevlig. Vi kände att vi kunde hota även om motståndarna dominerade stort i spelet, och med nollan intakt så började frustrationen växa så smått hos dem. Dock råkade vi ut för en kalldusch med halvminuten kvar av halvleken då Qviding tog sig runt på vänsterkanten och hittade in på fot. Avslutet styrdes i mål och förutsättningarna var förändrade.
Knappt hann andra halvlek starta förrän bollen hamnade i mål än en gång. Denna gång på ett skott utifrån som letade sig i bortre delen av målet. Ett blytungt mål som plockade bort lite av den absoluta nerv som vi gärna hade behållit i matchen ett tag till. Med timmen spelad utökades ledningen ytterligare efter ett vackert anfall signerat Qviding. Vi höll dock modet uppe matchen igenom och belönades också med ett mål själva då Annie Andersson stack igenom en boll i djupet till Alice Åkerström som med vänsterfoten lyfte bollen över målvakten och in i mål. Vi skapade också lite kalabalik vid en hörna ett tag efter och drömmen om en otrolig comeback fick liv igen bara för att dö något senare när Qviding gjorde ett fjärde mål.
Våra matcher i DM har inneburit möjligheten för en rad juniorspelare att få debutera i representationslaget, och denna gång var det Emilia Sackesjö som tog den chansen när hon avslutade matchen som ytterforward. Kul!
En stark insats räckte inte hela vägen denna gång, men det skulle visa sig att det hade räckt hela vägen till Svenska Cupen, en mycket trevlig överraskning! Vi tog emot våra medaljer, poserade för lagfoto och åkte därifrån med ett kvitto på att vi är på rätt väg.
Avslutningsvis gratulerar vi Qviding FIF till segern och önskar er lycka till i årets seriespel.
