Lördagens möte hemma på Yttern bjöd in med en temperatur som steg i takt med matchklockan. Och matchdramatiken. Fotboll är ju förstås fantastiskt roligt, men oj vad nervöst det kan vara ibland. Något som helgens match var ett bra exempel på.
Vi startade matchen klart starkast, något som visade sig både i duell- och passningsspel. Det resulterade i mycket boll på högerkanten där Emma Åkerström gjorde comeback på en nygammal position som ytterforward. Med Åke på kanten blir det åka av, det är sen gammalt! Dessvärre var vi sällan först in på bollen när inspelen letade sig in i straffområdet.
Under halvleken hade vi god kontroll på händelserna och lyckades spela bra anfallsspel i perioder, även om vi blev lite väl snabba att spela på ytor snarare än fötter emellanåt. Efter en halvtimme fick vi betalt i form av mål för vårt spelövertag och detta efter en hörna som Frida Nilsson skickade in med ackuratess. Mottagaren av hennes fina boll var Denise Svensson som gjorde sitt första mål för klubben med en helvolley i bortre. Det finns ju sämre sätt att göra det på! Fantastiskt!
Ytterligare ett mål producerades innan halvtidsvilan signerat Emma Åkerström. Detta efter en mycket fin omställning där hon på pass från Alice Åkerström än en gång sprang sig loss på högerkanten. Denna gång var vägen öppen för att bryta in på egen hand så då tog hon tillfället i akt för att sedan hamra in bollen vid den närmaste stolpen.
Till den andra halvleken förberedde vi oss för att möta ett blodtörstigt Hisingsbacka men de valde istället att falla tillbaka och stänga igen ytorna där vi hade byggt upp en härligt fart under den första halvleken. Det resulterade i ett kraftigt nedsänkt tempo av matchen och mycket boll i vår ägo, men utan att vi kunde omvandla det till attacker och målchanser. Vi försökte ta tillfället i akt och öva på att bygga spelet på ett konstruktivt vis, men när ett reduceringsmål kom till i sjuttiotredje minuten så förvandlades vår oerhört trygga tvåmålsledning till en uddamålsvariant, och det vred upp spänningen i matchen med ett par tusen procent.
När sedan bortalaget fick en straff fem minuter senare så bör det även ha gett utslag på Chrickes berömda vilopuls. En som dock inte lät sig påverkas av situationen var Mimmi Carlsbogård i målet, som precis som i en liknande situation i DM tidigare i år visade hur fantastisk hon är när det betyder som mest. Hon räddade inte bara straffen utan såg även till att greppa bollen.
Chansmässigt var det något inlägg som susade lite väl nära stolpen, men annars så var ingen kvittering nära, men riktigt så rationell var man inte i tankarna just då. Vi visade på en härlig mental styrka och lyckades lyfta spelet något snäpp och rida ut stormen. Belöningen blev tre blytunga poäng.
